Sitter och lyssnar på mig själv på inspelning från uppspelet då jag sjöng ´Travelin´ Soldier´ med Dixie Chicks. Hellst skulle jag vilja skippa att säga vilka det är som låten skrevs av, för namnet låter så töntigt, inte mycket bättre än typ Pussy cat dolls eller nåt haha, men dom är verkligen inte såna, utan har skrivit en hel del bra låtar, mycket country.
I alla fall, tillbaka till mig. Jag måste säga att jag faktiskt tycker att det låter ganska bra, (så skönt att kunna säga!) Tyckte först att det lät förjävligt, men jag får lära mig att släppa de två jobbiga gånger som rösten brister, och lära mig att skratta åt att jag kom in alldeles för sent efter tredje versen. Nej, jag är nöjd, väldigt nöjd. Och så kommer det ju gå ännu bättre på konserten den 16de eller 17de (kom och titta hihi!)

Vi har pratat mycket idag om hur man borde lära sig att ta nedgångar och kritik. Det var väldigt skönt att få prata av sig om sina wories och veta att andra känner precis likadant. 
Ibland blir man bara så less på att behöva bygga upp sig själv varje gång efter minsta lilla motgång eller mistag. Eller behöva försvara sig efter att man gjort något som någon annan inte tyckte var tillräckligt bra eller hade "kunnat göra bättre själv", även om bara det att du försökte, för kanske första gången i ditt liv, borde räcka.
GAAHHHH, frustrerande och jävligt sänkande!

Nu kommer sressen över mig igen! Måste försöka lägga detta åt sidan ett tag och försöka fokusera på att INTE få underkänt i samhälle b...


Finaste bilden på Paramore... som på något sätt kommit att bli som ett stående skämt mina kompisar emellan. Hur man kan skratta åt Paramore kommer jag nog aldrig förstå mig på... haha! Fast å andra sidan så kanske det inte är just Paramore de skrattar åt, utan mer mitt obsession with them hehe :P Hur alla på jorden inte kan vara beroende och älska Paramore är en annan ska jag nog aldrig kommer komma underfund med... Konstigt hur människor kan ha så olika musiksmaker. Har funderat på sånt mycket. Jag kommer nog aldrig riktit falla för indie pop eller vad det nu är mina kompisar lyssnar på i skolan, medans dom aldrig kommer gilla min (som Amanda kallar det) high-school rock. Underligt... naturligt men konstigt på samma gång... 

Gud, nog med snackandet jag är hopplös som aldrig kan sluta skriva om skit när jag väl börjat haha! 
Bye, puss